miasnyaliv

Usch, vilken värdelös dag jag har haft idag. Har varit ledig hela dagen, men blev väckt kl 6 av Nero som höll på att peta och banka på mig, och tjatade på att gå upp. Men jag lyckades att hålla honom kvar i sängen till 8. Sen for vi hem till Miia och Lowa där jag hade fått en tvätt-tid ( eftersom att min maskin har gått i sönder). Och där beteede sig Nero som värsta galningen. Och det är precis det som detta inlägget kommer att handla om.

Idag har jag nog varit världens sämsta mamma. Nero har varit hemma hos sin farmor hela helgen och jag har saknat honom jättemycket, men det första som hände i morse var att vi blev ovänner. Jag kan inte hjälpa att jag blir så sinnesförbannad på honom, men han är i den åldern då varenda gräns ska testas. Sen hemma hos Miia så var han på varenda grej som han vet om att man inte får röra, ochvägrar lyda och lyssna när man säger nej. Jag avskyr att behöva bli så arg på honom, men ibland beteer han sig fruktansvärt, och då kan jag bli så arg så att jag bara skriker på honom. Men jag orkar verkligen inte att behöva springa och passa hela tiden, han är faktiskt 3 och ett halv år. Men att vara en ensamstående mamma är minnsan ingen dans på rosor, fy sören säger jag bara. Innan kunde man iallafall få lite avlastning av Ronny imellanåt, men det går ju inte nu när han är på Grönland, och även det är en sak som stör mig något fruktansvärt. Visserligen är det underbart att slippa ha honom ringande 10 gånger om dagen, men samtidigt så skaffar man barn så har man ett visst ansvar. Man kan inte bara åka iväg som man känner från sitt föräldrarskap, och enbart vara pappa nån gång då och då.
Tillbaka till Nero,,,,,vi har som sagt varit ovänner nästan hela dagen idag, det blev lite bättre framåt kvällen när vi städade, men sen vid läggning så började han tjata om välling, men jag ger helst inte honom det på kvällen, för jag har märkt att han blir väldigt pigg av det, och sen springer han upp 180 gånger, och även det är extremt frustrerande för mig, eftersom att kvällarna är min ensamtid, men han låg och gnällde och skrek efter välling i 20 min, och då tog åter mitt tålamod slut, så jag började ryta och skrika på honom att han skulle vara tyst. Jag mår väldigt dålig när jag får såna utbrott på honom, men jag känner att jag går i taket på hans skrikande, och hans dominanta besämmande här hemma.
När jag tillslut gav honom vällingen och pussade honom godnatt, så sa han - jag vill inte ha en puss av dig....
Kul att höra, men det är ju mitt eget fel på sätt och vis. Jag älskar Nero över allt annat och han är verkligen det bästa som finna, jag hade verkligen inte kunnat leva utan honom. Men att vara en ensamstående förälder är verkligen fruktansvärt frustrerande.

jaja,,,var bara tvungen att spy ut lite..........